Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, livet skulle vara tråkigt utan böcker. Litteraturbanken. My own photos.

22 februari 2017

Att läsa eller inte läsa?

Att läsa eller inte läsa? om skönlitteratur, kvalitet och kanon av Richard Ohlsson argumenterar för att vissa böcker är kvalitativt bättre än andra, intellektuellt och språkligt sett mer stimulerande och lärorikt. Det får man hålla med om, samtidigt är det "tillåtet" att läsa ren underhållning, enligt Ohlsson.
Varför läser människor skönlitteratur? Vanliga svar är lust, identifikation, bekräftelse, förståelse. Som läsare blir vi medskapare, genom att fylla i tomrummen och skapa sammanhang. Diktaturer har fruktat skönlitteraturens förmåga att visa kunskap om andra ideologier. Olika religiösa grupper har ogillat skönlitteraturens upplysande egenskaper. Muslimer bränner Salman Rushdies bok, även kristna i USA ogillar sedefördärvande böcker som Huckleberry Finn, Madame Bovary, Gökboet, Moment 22.

Ordet kanon är för litteraturvetenskapen ett metaforiskt begrepp, inlånat från teologin. Även om Ohlsson tänker att skönlitterär kanon är något att sträva efter, skulle han aldrig komma på tanken att hävda att man inte borde få läsa vissa böcker. Lustläsning ska kompletteras med mer krävande kanonisk kvalitetslitteratur, som bidrar till vår bildning och förståelse av vårt eget liv och  världen runt omkring oss, på helt annat sätt än populärtexter.

Kvalitet, inte bara fråga om smak, skriver bibliotekarien Ohlsson. Den bildande effekten uppnås bättre och mer effektivt av skönlitteratur som inte bara är att underhålla utan som "också utmanar vårt intellekt genom att ta sig an de stora frågorna och blotta mönster i våra erfarenheter och liv" (sid 78).

21 februari 2017

tänk om jag skulle vara perfekt

så tråkigt det skulle vara... kan alltid bli bättre. Tur att barnen har bättre ordning, inte jag som lärt dem, kanske bara varit avskräckande exempel.

20 februari 2017

Marilyn + James Joyce = SANT ❤️

på baksidan av boken Fragment : dikter, dagboksanteckningar, brev av Marilyn Monroe finns ett fint foto där hon läser Ulysses av James Joyce.

19 februari 2017

Den som stannar, den som går Elena Ferrante - smakbit

"Men jag hade tränat mig på att bli som de. Och ofta hade jag lyckats, det hade känts som om jag behärskade orden så väl att jag en gång för alla kunde göra mig kvitt allt som passade in i min tillvaro, den starka sinnesrörelsen och tendensen att prata för snabbt. Numera kunde jag konsten att tala och  skriva med ytterst väl valda ord, en omfångsrik och genomtänkt stil och argument som följde slag i slag på varandra, alltid lika elegant och formsäkert, för att platta till min meningsmotståndare så att han eller hon tappade lusten att komma med invändningar." (sid 22)
"Ni lärare tjatar så om skolan för att det är det ni lever av, men att studera tjänar inget till, man blir inte bättre av det, bara ondare." (sid 138) Lila till gamla Fröken Galiani.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante är den tredje delen och jag blir lika tagen även av denna. Elenas klassresa fortsätter, hon lever ett helt annat liv nu. Hemma hos föräldrarna har inte skett stora förändringar och de kan inte riktigt glädjas åt Elenas framgångar. En stor besvikelse för modern att hon inte ska gifta sig i kyrkan med sin professor. Hon har gett ut sin första bok med blandade recensioner, speciellt negativa av äldre män.

"Lila som hade kunnat väcka den passionen, hänförelsen som inte bara närdes av längtan att spela kung, skrytet bland männen i ytterområden, hämndlystnad och låga drifter, som hon brukade säga, utan snarare var en besatthet av att upphöja kvinnan utan att dyrka eller underkasta sig henne, en sorts eftertraktad manlig kärlek, en komplicerad känsla som med hjälp av beslutsamhet och viss grymhet kunde göra en kvinna utvald." (sid 211)

Elena möter nya insikter och tankar. "Jag hade trott att jag måste kunna allt och ägna mig åt allt. Vad brydde jag mig om politik och kamp? Jag ville imponera på männen, vara på deras nivå, Vad fanns på den nivån? Deras förnuft som var det mest oförnuftiga förnuftet. Jag hade så ivrigt lärt mig rätt fraser helt i onödan." (sid 283)

Ferrante avslutar alltid med en cliffhanger, man kan inte sluta att läsa.
Lång kö, tredje boken går inte ens att beställa på biblioteket.
.
Se Neapel och sedan dö av Tomas Lappalainen intressant bredvidläsning.
Flera smakbitar: HÄR.